När vi pratar är det viktigt att vi hör vår egen röst. Om vi inte hör vår röst höjer vi röstläget och detta leder till ökad röstbelastning som i sin tur kan leda till röstproblem. Rösten innehåller olika talljud; vokaler, tonade konsonanter och tonlösa konsonanter. Vokalerna och de tonade konsonanterna skapas av att stämbanden vibrerar. En del av dessa vibrationer fortplantas till örat via “stomljud” i kroppen, så kallad benledning.
Enkelt uttryckt är vokaler vibrerande stämband med öppen mun. Tonade konsonanter är vibrerande stämband med stängd mun medan tonlösa konsonater tillverkas utan hjälp av stämbanden.
Eftersom de tonlösa konsonanterna inte kan höras via benledning är det viktigt att rummet reflekterar tillbaka ljuden till örat. Därför ska rummet ha ljudreflekterande ytor som gör att talaren hör sina egna konsonanter. I praktiken innebär det att rummet ska ha en konsonantreflektor* vid den plats där talaren ofta står och pratar inför klassen. Då upplever talaren att “rösten bär” och effekten blir att röstbelastningen minskar.
Se Viveka Lyberg Åhlander (docent i Logopedi vid Lunds Universitet) prata om hur ljudmiljön påverkar lärarnas rösthälsa (3 min)
* En konsonantreflektor är en yta som reflekterar de högfrekventa konsonantljuden.
